Alexander enade det Grekiska riket
Alexander den Store (356-323 f.Kr) eller Alexander III, var den makedoniska kung som enade grekerna och ledde grekerna i erövringen av det persiska riket, ett dåtida väldigt rike som sträckte sig från Medelhavet och ända bort till Indien. Genom att errövra Persien formade Alexander den Store ett av världshistoriens största rike. År 334 f.Kr inledde Alexander den Store ett krig mot Persien, ett Persien som var dåtidens supermakt. Alexanders arméer drog segrande fram genom Mindre Asien, nuvarande Turkiet. Alexande den Store möte den persiske härskaren Dareios III som han till slut besegrade.
Översteprästens dröm
Den antika historikern Josephus, från 100-talet, beskriver hur Alexander våndades över hur han skulle kunna utmana Dareius och besegra honom. Alexander den Store hade intagit Gaza och tågade upp mot Jerusalem. Det judiska folket prästerna i Jerusalem våndades över vad som skulle hända. Alexander den Store var vanligen brutal precis som tidigare erövrare och det förväntades att erövrade folk underkastade sig sin nya härskare. När bud om Alexander den Stores trupper var på väg hände följande, enligt historiken Josephus:
När översteprästen Jaddua hörde detta, var han i ångest och förskräckt. som att han inte visste hur han skulle möta makedonierna: eftersom kungen(Alexander) var missnöjd över hans föregående olydnad. Han förordnade därför att folket skulle göra bön och förena sig med honom och frambära offer åt Gud, som han bad att skydda det folket och befria dem från de faror som kom över dem. Varpå Gud varnade honom i en dröm, som kom över honom efter att han hade offrat, att han skulle ta mod till sig och smycka staden och öppna portarna; att resten av folket skulle framträda i vita plagg; men att han och prästerna skulle möta konungen i de sedvanliga prästkläderna, som hör till deras ordning; utan fruktan för några dåliga konsekvenser; som Guds försyn skulle förhindra." Över vilken han, när han reste sig ur sömnen, gladde sig mycket; och han förkunnade för alla den varning han hade fått från Gud. Enligt vilken dröm han handlade fullständigt; och så väntade på kungens(Alexanders) ankomst.
Antiquities of the Jews — Bok 11, Kapitel 8, Stycke 4
Alexander den Stores dröm
När Alexander den Store nådde Saffa, med utsikt över Jerusalem och Templet, trodde folket som följde Grekiska armén att det var fritt fram att plundra och att döda prästerna i templet. I Grekiska riket tillbad man grekiska gudar och man föraktade därmed den judiska Guden. Erövrade folk tvingades regelmässigt följa grekisk troslära och seder. Alexander den Store var ovanpå detta missnöjd med Judarnas tidigare uppror mot grekerna.
När Alexande den Store förstod att han inte var långt från staden, gick han högtidligt och ordnat med prästerna och folkmassan. Han var vördnadsvärd och respektfullt gentemot det Judiska folket, och beteendet skilde sig från markant från hur andra folk behandlats. De nådde en plats som heter Sapha (Grek:utsikt ), utskiktsplats över Jerusalem och templet. När Fenekerna och kaldéerna som följde Alexander trodde att de hade frihet att plundra staden och plåga översteprästen till döds, vilket Alexander tidigare utlovat, skedde det omvända. När Alexander såg folket på avstånd, i vita kläder, medan prästerna stog klädda i fint linne, och översteprästen i purpurrött och scharlakansröda kläder; med huvudbonad på huvudet, med den gyllene plattan på vilken Guds namn var inristat, närmade han sig själv och tillbad Guds namn och hälsade först på översteprästen.
Judarna lät också alla tillsammans, med en röst, hälsa Alexander; och omsluta honom. Varpå kungarna av Syrien och de övriga folken förvånades över vad Alexander gjort; och antog att han var oordnad i sitt sinne.
Men Parmenio (General) gick ensam fram till Alexander och frågade honom: "Hur kom det sig att när alla andra avgudade honom, skulle han tillbe judarnas överstepräst?"
Alexander svarade: ”Jag avgudade honom inte, utan den Gud som har ärat honom med sitt översteprästadöme. För jag såg just denna person, i en dröm, i just denna klädsel, när jag var i Dios i Makedonien. När jag för mig själv funderade på hur jag skulle kunna erövra Asiens herravälde, uppmanade han mig (i drömmen) att inte dröja; utan att djärvt gå över havet dit: för han skulle leda min här och ge mig makten över perserna. Efter att ha sett kläderna, och nu ser denna person, påminner det om den synen och den uppmaning som jag hade i min dröm, därför tror jag att jag skall föra denna armé under detta gudomliga uppförandet och därmed erövra Darius och förstöra persernas makt; och att allt kommer att lyckas i enlighet med vad som är i mitt eget sinne.”
När han hade sagt detta till Parmenio och givit översteprästen sin högra hand, sprang prästerna med honom; och han kom in i staden.När han gick upp i templet, offrade han offer åt Gud, enligt översteprästens anvisning, och behandlade både översteprästen och prästerna vördnadsfullt.
Israels folk tillåts tillbe Yehovah och följa Torah
När Daniels bok visades honom, där Daniel förklarade att en av grekerna skulle förstöra persernas imperium, antog Alexander den Store att han själv var den avsedda personen. Han blev då glad, nästa dag kallade han prästerna till sig och frågade vad de de önskade av kungen. Varpå översteprästen önskade att de skulle åtnjuta sina förfäders lagar och inte betala någon skatt på det sjunde året. Han gav allt de önskade. Och när de bönföll honom att han skulle tillåta judarna i Babylon och Media att också åtnjuta sina egna lagar, lovade han villigt att härefter göra vad de önskade. Och när han sade till folkmassan att om någon av dem ville lista sig i hans här, på detta villkor att de skulle fortsätta under sina förfäders lagar och leva efter dem, var han villig att ta dem med sig; många var redo att följa med honom i hans krig.
Trots att folket i Israel erövrats tilläts de därmed att tillbe Gud (Yehovah) och tillämpa guds ord och ordning i Torah. Detta var unikt i det Grekiska riket och sedemera även i Romarriket. Detta banade vägen för den tid vi läser om i Nya Testamentet.
