Tav är tjugoandra och sista bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Tav betyder tecken och symbolen för Tav var antikt ett kors. Tav kan symbolisera en markering, märke, symbol.
Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framåt skrevs tecknet likt ovan. Efter tiden i Egypten runt tiden vid Kung David hade Tav inte förändrats märkbart. I Hesekiel 9:4 uppmanar Gud Hesekiel att sätta ett märke, ett Tav, i pannan på de rättfärdiga. Detta var strax före Israels fall, 587 F.Kr. och Tav skrevs fortfarande som ett kors, enligt nedan. Gud manar alltså rättfärdiga att sätta ett kors i pannan, 600 år före Jesu tid:
Se arkeologiskt fynd (Davids Stad i Jerusalem): Fynd : 2600 år. Ett sigill ägt av Netan Melek ifrån 2:a Konungeboken
När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska tecken. Tecknet för Tav förändrades då markant och symboliken med korset försvann:
Det nya skrivsättet tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt om kring Israel, fortfarande skrev med de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.
I Uppenbarelseboken 1:8 kallar sig Gud för Alfa och Omega (A och O), vilket skulle motsvara Alef och Tav på hebreiska .Alef och Tav är den första och sista bokstaven i alfabetet. Tav kopplar alltså på flera sätt till Gud och Messias, Jesus Kristus.
Numeriskt
Tav representerar nummeriskt siffran 400
Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm
https://en.wikipedia.org/wiki/Phoenician_alphabet
https://en.wikipedia.org/wiki/Moabite_language