Noon är fjortonde bokstaven i det hebreiska alfabetet.

Noon betyder Säd, och symbolen för noon var ett sädeskorn. Säd kan symbolisera nästa generation, nästa skörd, nästa generation, en arvinge, fortsatt liv, kontinuitet. Noon kan betyda son, eller både son och dotter.

Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framåt skrevs tecknet likt ovan. Efter tiden i Egypten runt tiden vid Kung David hade Noon förändrats något:

Se arkeologiskt fynd (Davids Stad i Jerusalem): Fynd : 2600 år. Ett sigill ägt av Netan Melek ifrån 2:a Konungeboken

När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska tecken. Tecknet för Noon förändrades:

Det nya skrivsättet tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt om kring Israel, fortfarande skrev med de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.

Svenska bokstaven för stora N har likheter med den antika symbolen vid Kung Davids tid. Lilla n liknar moderna Noon (roterad 90 grader moturs och spegelvänd) . Även de grekiska symbolerna för Ny Ν ν har likheter med Noon.

Numeriskt

Noon är nummeriskt siffran 50

Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/Phoenician_alphabet

https://en.wikipedia.org/wiki/Moabite_language