Vav är sjätte bokstaven i det hebreiska alfabetet. 

Vav har betydelsen av att addera, och skrevs antikt med en symbol av en tältpinne, eller spik:

En spik håller ihop en eller flera saker. Bokstaven Vav fungerar som ett "och" på hebreiska, som att addera. Sätts bokstaven Vav i början av ett ord betyder det "och". Symboliskt betyder Vav att addera, att säkra, att kroka fast. Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framtill tiden i Egypten förändrades tecknet något. Under Kung Davids tid såg tecknet ut så här:

När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska skrivtecken. Vav förenklades då till:

Detta skrivsätt tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt omkring Israel, fortfarande använde de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna (Norr om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.

Numeriskt

Vav är nummeriskt siffran 6

Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/Phoenician_alphabet

https://en.wikipedia.org/wiki/Moabite_language