Reish är tjugonde bokstaven i det hebreiska alfabetet.

Reish betyder Huvud på hebreiska och den antika symbolen illustrerade ett huvud. Hebreiska språket fokuserar på funktionen av ett objekt och ett huvuds funktion är att styra, leda. Huvudet leder och är toppen och början.

Gamla Testamentet börjar som bekant med "I begynnelsen skapade Gud....". (1 Mos 1:1). Ordet "I" kommer från andra bokstaven, "Beit" som betyder hus (se Beit - ב ). Ordet "Begynnelsen" kommer från Reish eller Rosh som betyder Huvud eller början.  Här översätts det "begynnelse". Reish / Rosh kan även betyda prins och rike,  huvudet i väldet. Tyska ordet Reish och Svenska ordet Rike kommer mest sannolikt från hebreiska ordet Reish. Symbolen skrevs antikt så här:

Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framåt skrevs tecknen likt ovan. Efter tiden i Egypten runt tiden för Kung David hade bokstaven Reish förenklats:    

När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska tecken. Tecknet för Reish förändrades då ytterligare:

Det nya skrivsättet tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt om kring Israel, fortfarande skrev med de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.

 Svenska lilla r har ett snarlikt utseende till den moderna Reish (spegelvänd).

Numeriskt

Reish representerar nummeriskt siffran 200

Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/Phoenician_alphabet

https://en.wikipedia.org/wiki/Moabite_language